Nackdelarna med att vara minst är att alla dina syskon redan har varit med om samma sak som du, dom har känt samma saker, haft samma fjärliar i magen, blivit sviken osv osv. En annan sak som känns jobbigt är att när jag blir större och större som nu så känns det hela tiden som att jag måste betala tillbaka för allting jag har fått. Svårt att förklara men man känner sig alltid skyldig.

Sen är de det där med att man alltid känner sig bortskämd, man får ärva, man får alltid höra att man är minst, man får alltid bli påmind om att man inte varit med om någonting.

Men fördelarna väcker upp tio gånger större. Jag får alltid hjälp så fort jag behöver. Ett samtal sen känner man sig bättre. Det finns alltid någon som stöttar mig eftersom dom vet exakt hur jag känner. Det finns alltid någon som lär mig av sina egna misstag. "Börja inte plugga direkt lina" och "Bind inte upp dig till någon kille på en gång". Det är skönt för det känns som att man är en liten 4 åring på mammas klackar med ständigt syskon omkring sig som håller i en. Det finns fler fördelar, men jag är för trött för att komma på dom. Ska fippla ihop en enkel design så storasyster slutar ringer mig och gnäller.

Men jag skulle inte byta bort det mot någonting annat.

Jag älskar er!

Ja igår efter jobbet följde jag med tjejerna ut nykter. Slutade med att vi hamna på efterfest på skönsmon och hade sjukt roligt. Klockan 7 så åkte vi därifrån och klockan halv 9 gick jag och la mig. Vaknade klockan 17 av att mamma sa att maten var klar om en timme. Jajamen! Nu ska jag äta, packa och sen försöka sova igen för klockan halv 8 går flyget till Göteborg imorgon.

Men bryt inte ihop nu, du är bara en av många människor jag drömt om.

Och du kan inte fånga mig, och jag kan inte fånga dig för jag vet att hela stan vill ha dig.

Men bryt inte ihop nu, du är bara en av många människor jag drömt om.

Och du kan inte fånga mig, och jag kan inte fånga dig för jag vet att hela stan vill ha dig.

Hallå Mia, det är ju bara jag som gör det. Folk blir ju less på mig!

Börjar väl såhär:

1. Jag jobbar hela denna vecka.

2. Jocke och Nicklas har varit i Sundsvall nu i några dagar så har mest varit med dom.

3. I september flyttar jag till Stockholm.

4. Pappa fyllde 50 i tisdags.

5. Jag har blivit jätte allergisk mot katt och hund nu, dödsjobbigt.

6. Jag är hur trött som helst nu för jag kom nyss hem från en efterfest.

Puss hej

Jag vill bara skriva av mig lite, det kanske är lika bra att ni slutar läsa nu om ni känner för det!

Det stör mig och mitt psyke hur en människa kan utsätta så mycket folk för så mycket ont. När han inte ens vinner någonting på det. Han förstör så många liv, han tar ett gevär och bara pepprar på oskyldiga ungdommar som inte har gjort någonting ont mot världen. Ingen kan någonsin förstå och jag kommer aldrig någonsin glömma det här.

Det är helt sjukt vad det känns i mig, så fort jag går in och läser på aftonbladet så skär det till i hjärtat och en tår sipprar ner för kinden. Jag har följt allting helt sjukt frenetiskt, varenda videoklipp och varenda artikel har jag sett. Jag kan inte sätta mig in i hur dessa ungdommar som fick genomlida all denna skit, hur dom mår. Jag kan inte ens förstå litegrann hur man kan tycka om att ta bort livet från en annan människa. Att se en människa i ögonen och se dom be för sitt liv och sen bara släcka ner ögonen på dom och skratta. Hur tänker Anders Breivik? Hur blev han som han är?

Jag kan inte förstå någonting. Men idag köpte jag en ros och jag och moder tände ljus för att hedra Norge. För Norge känns som en del av mitt egna land.

Tack till Jens på Kjell & Company för att du var så otroligt gullig mot mig 3 gånger när jag skulle byta sladd för jag är talanglös med teknik.

Tack till Anton Fandén för att du var så gullig och hjälpte mig och syrran på Intersport även fast ni hade världens vattenskada.

Tack till min syster Mia för att du har kläckt ur dig världens finaste unge.

Tack till min syster Anna för att du har hjälpt mig så mycket genom åren och stöttat mig i precis allt. Tack också för att du förstår min fotbollslängtan.

Tack till killen på krogen igår vid namn Hampus. Tack för att du bevisade för mig att folk från västkusten inte alls är trevligare än stockholmare. Bite me!

Och tack till världens goaste chef Linda på M/S Medvind för du är en riktig pärla. Tack tusen gånger om.

Även ett tack till min låtsaspappa som lämnade vattnet ute i tvättstugan på i en timme så jag fick duscha i kallvatten sådär lite halvbakis innan jobbet. Tack!

Tragiskt.

Katastrof.

Längtan.

¨

Framgång.

Fejk.

Och varför har jag inte pengar till att göra allting som jag vill? Idag är det en sån dag som man ligger i sängen med winnerbäck i öronen och bara gråter ut för imorgon ska jag vara pigg, glad och tjäna cash i Hudik med båten.

Godnatt!

Kan ligga en hel dag i sängen och bara tänka. Ibland på viktiga saker som livet och allt som har hänt och ibland på mindre viktiga saker. Idag har jag funderat på killar och kärlek. Typiskt! Allt sånt där skit liksom. Nej men det är så komiskt ändå.

Mias kärlek är flera hundra mil bort och tillsammans har dom en liten liten bebis som är dom två fast i en mindre förpackning. Hon är dödskär och han har hennes hjärta i hans hand.

Anna är nygift. Hon och Johan är som helan och halvan och det finns ingen av dom jag känner som har en pojkvän som jag tycker om så mycket som honom. Han har humor, han har musiksmaken och han har världens bästa Anna. Tänk vad många drömmer om precis det dom har. En tvåsamhet.

Jag hade ett förhållande, mitt första riktiga förhållande. Allra första gången jag var kär så var det i en hockeykille som var världens allra snällaste. Han var lika gammal som mig och jag ville ligga i hans famn resten av livet. Efter ett år så lessnade man. Och man visste att någon dag skulle den där dagen komma när man verkligen kände att nej fan nu orkar jag inge mer. Men då måste man lista ut om man ska fortsätta kämpa eller bara ge upp. Vi fortsatte kämpa sen gav vi tillslut upp. Det var sorgligt men samtidigt skönt. Han är världens bästa ex och jag kanske aldrig hittar någon som honom igen.
Men jag tänker inte ge upp för det. Det enda jag måste göra är att hitta någon som orkar med min damp, som pallar att jag ser ut som skit på morgonen, som orkar med mitt tjat om hur jobbig dag jag har och som klarar av när jag är översocial, tråkig eller bara riktigt grisig.

Men hur lätt är det att hitta någon som man ens orkar lägga energi på när killar är fullkomligt idiotiska. Jag har träffat killar som ljuger och säger att dom inte träffar flera sen gör dom det. En kille som först inte är ett dugg intresserad sen får man konstiga sms som "jag saknar dig" och "kom hit och mys med mig". Jag har träffat någon som säger att dom vill en sak men vill en helt annan. (finns många sånna) Sen har jag träffat killar som helhjärtat  går ut för att bli kär, öser en med komplimanger och bara inbillar sig att "yes, henne ska jag bli kär i". Killar som vägrar ge upp finns också.

Vart finns dom där killarna som är enkel att prata med, säger precis vad dom vill och inte ljuger om det, är lite sådär mystisk men inte fullt ut. Någon som bara tycker om mig för den jag är och inte den jag kunde ha varit.