Dom senaste dagarna för mig har varit extremt konstiga. Hänt konstiga saker och det börjar kännas att studenten verkligen skakade om en och att man nu står helt ensam på sina egna fötter.

Och om du inte grinar så har du ett hjärta av sten.

Det finns en vacker man i Sörberge.
Han är lång, ståtlig och en sjuhelvets historieberättare.
Han är händig, uppfinningskrik och positiv.
Han kan få mig att skratta så att jag nästan kissar på mig.
Han kan röra sig i samhällets alla kretras.
Han är en enkel man som kan njuta av de små sakerna i livet.
Han betyder allt för mig och jag behöver honom.

När jag jag satt i Själevads kyrka på midsommaraftons vackra vigsel så kom jag på mig själv att be en stilla bön för honom. Jag hoppas på ett medicinskt mirakel. Jag vet att det går. Det såg jag i december 2009.

Alltså, Anna är världens nojjigaste (stavning?) när det gäller bilder. Hon taggar av säkert 70% av alla bilder hon blir taggade i på facebook och hon blir ALDRIG nöjd med en bild. Men jag kan fortfarande inte förstå varför. Hon har gått ner skit mycket i vikt, väger säkert 10 kg mindre än mig, har världens finaste hår och hon var i särklass hur jävla fin som helst på sitt bröllop.

För elva år sedan åkte jag med några vänner på Midsommarfest i Huljen. Jag visste att den där snygga killen som jag flörtat med under våren skulle vara där. Det var lite pirrigt.

Festen tog snabbt fart med klädstreck, nakenbad och kubb. Jeppe drack halloncider för första gången på länge...

Framåt småtimmarna hände det nåt..
Stämningen förändrades och jag drog tills honom som en magnet. Det ena ledde till det andra (Jeppe berättar gärna högt och ljudligt om detaljerna) och nu sitter jag här 11 år senare och titulerar mig som fru Olsson med en snygg ring på vänster ringfinger.

Var det värt att vänta 11 år??

Hell yeah!

11 år med FN-tjänst, hopplösa avstånd och olika viljorn.
11 år med äggfisar, jobbiga ex och bråk om disken.
Tårar, skratt och glädje.

 
Jag älskar min prins Johan och nu är han bara min. MIN. MIN

Sen förra veckan har Anna försökt ringa mig. Nästan varje kväll. Jag har inte svarat eftersom jag har jobbat nästan alla kvällar och liksom glömt bort att ringa tillbaka. Men nu idag är jag ledig. Imorgon är jag ledig, på lördag är jag ledig och på söndag är jag singel.

Brukade vara min grej. Men nu har jag slitit från 7 på morgonen till 23 på kvällen. Likadant imorgon, jag orkar inte mer. Jag är ledig i två veckor efter det. Då jävlar smäller det. Borlänge får akta sig. Nu ska jag sova och vänta nervöst på Mias första uppdatering.

"Mia hade sin röv i Mexico"... tss...Idag har jag gnällt över att min röv har varit bortdomnad på grund av 8 timmars arbete på en pissig köksstol från Mio.

Röv hit och röv dit.

Jag började i alla fall fundera på vart min röv egentligen har varit.
Här kommer min röv´s favoritställen på jorden:

1. Sörberge
2. Skatan
3. New York
4. På dansgolvet på Lemon bar
5. På Lottas soffa i Barkarby

Enda anledningen till att jag började blogga från första början var för att Mia hade sin röv i Mexico och Anna hade sina fötter i Bromma. Nu bor dom båda i Stockholm medans jag är fast här i Timrå.