Lina- när jag ser den här bilden vill jag lägga dig på ett kex och äta upp dig!

Sommaren då jag upptäckte brun-utan-sol och självtagingsbilder var ett obligatorium.

Att vara äldst i en syskonskara är förenat med stort ansvar. När du växer upp så kommer dina föräldrar att ha extra hårda regler för dig som de sedan successivt släpper på för dina andra syskon. Du ska alltid föregå med gott exempel. Du ska kunna passa dina mindre syskon när mamma gå på affa. Du måste låna ut ditt My Little Pony stall till dom, dom får dina älskade stentvättade jeans när du har växt ur dom.

Men annars är det mest fördelar med att vara äldst. Man får göra allting först. Börja skolan, ta studenten, skaffa moppe, skaffa kille, gå på disco, snusa, dricka sig full på 7% vin. Man får också känna sig "stor" och "vuxen" i relation till de andra små glinen. Det finns också härliga, gnistrande ögonblick när du ser att dina syskon ser upp till dig. Att du är en förebild för dem. Du får också styra och ställa över leken. Hur många gånger har jag och Mia lekt skola och jag tvingat henne att vara eleven så att jag kan vara den stränga läraren? Kicki fick alltid vara "Ken" när vi lekte med Barbies.  

Den här sommaren så har mina systrar haft det tufft på varsitt håll, av olika anledningar. Jag vill kunna ge dem alla svar, torka alla tårar och lösa alla problem. Men jag känner mig otillräcklig. Jag är ju ingen cheerleader som min älskade Lotta. Jag är en krass realist (pessimist om du frågar Mia). En handlingskraftig person som direkt vill lösa allt och som får panik när jag inte hittar en "quick fix". Anna Fixar AB har liksom inte gått så bra på sista tiden.

Jag vill att ni ska veta att jag tänker på er 24/7 och att min hjälp och min kärlek är ovillkorlig.

Jag tycker inte om att göra saker jag är dålig på. När jag var 15 försökte pappa Benny att lära mig åka slalom, men eftersom jag var sämre än Linn (som då var cirka 5 år) så vägrade jag. Jag grinade i liften på vägen upp och i vrede så tog jag av mig skidorna på toppen och gick nerför hela backen i slalompjäxor. Not my proudest moment.   

Nu har jag 16 år senare gett mig in i en liknande situation. Förhoppningsvis hanterar jag detta med mer mognad än förra gången, men man kan aldrig vara säker med Anna Holund. Jag ska springa Bellmanstafetten i augusti tillsammans med fyra andra vältränade och sportiga tjejer. Och det var min idé?? Jag måste ha varit hög den kvällen i Toscana när jag kläckte idéen att vi skulle utmana våra partners i Bellmanstafetten. Så nu tränar jag snällt efter ett schema som jag hittade i Aktiv Träning. Intervaller, fartlekar och annat tjafs..  Men jag är ju så dålig... det enda roliga med träningen är att jag laddar upp med att göra schysta spellistor på Spotify. Här kommer mina topp tre låtar i spåret.   

1. "True beliver" med E-type. Ingen kan göra träningsmusik som den mannen. Respekt.   
2. "Indestructible" med Robyn. Det är en sån härlig känsla att springa runt och känna sig oövervinnerlig. Ända tills jag snubblar på en sten och fäller några Lilleskutt-tårar.   
3. "Standing were you left me" med Erik Hassle. När han sjunger "Oh my god" så tänker jag alltid : Oh my God. Anna Holund i löpartajts. Det trodde jag aldrig.

Snart fyller mosters lilla hjärta 1 år. Tänk vad tiden har gått fort Alice!

Jag skulle kunna köpa dig hur många presenter som hellst, men jag vet att det största presenten skulle vara att du fick fira din födelsedag med din pappa.   

Jag har ringt Alfons och kollat om jag får boka hans helikopter.. Eller så kanske Karlsson på taket kan åka över och ge honom skjuts. Pippi kanske kan segla hem honom med sjörövarskeppet. Eller någon av alla de andra figurerna som inger hopp till barns små hjärtan. Snart så kommer pappa... Jag vet det.

Anna skrattar högt åt denna nyhet:

Filosofer har svårare att få jobb än ingenjörer, konstaterar Svenskt Näringsliv som vill att studiemedlens bidragsdel ska sänkas och lånedelen höjas för studenter inom exempelvis humaniora och konst.
Svenskt Näringslivs (SN) uppfattning finns summerad i den ännu opublicerade rapporten Konsten att strula till ett liv.

Med strul menar Svenskt Näringsliv "irrvägar" genom högre utbildning och sen etablering på arbetsmarknaden. SN konstaterar att humaniora- och konststudenter kommer ut senare på arbetsmarknaden och får väsentligt lägre lön än studenter inom teknik och tillverkning.

Ändå har antalet sökande till konst- och humaniorautbildningar ökat med 50 procent under 2000-talet, medan antalet förstahandssökande till teknikutbildningar endast ökat med åtta procent, enligt SN.

"Det blir fel om besvärliga jobb ratas till förmån för nöjesstudier, som drar ned den framtida inkomsten", skriver SN i sina slutsatser. Receptet mot att dras in i "lågproduktiva utbildningar" är därför styrmedel i form av sänkt studiebidrag till utbildningar som inte leder till kvalificerade arbeten, exempelvis så kallade hobbykurser.

Däremot ska bidragsdelen i studiemedlet höjas för dem som läser utbildningar som ger hög ekonomisk avkastning. Svenskt näringsliv vill också att ersättningen till högskolorna ska vägas mot dem samhällsekonomiska avkastning respektive lärosätes utbildningar ger.

Svenskt Näringsliv preciserar inte vilka konstnärliga eller humanistiska utbildningar som bör ge lägre studiebidrag, eller hur mycket bidraget ska sänkas.

– Vi vill inte peka ut några särskilda utbildningar. Det handlar om utbildningar som inte ger individen någonting vad gäller arbetsmarknaden i framtiden, säger en av rapportförfattarna, Malin Sahlén och understryker att det inte handlar om att strypa utbildningarna som sådana.

Svenskt Näringsliv talar samtidigt om gruppen ”hobbykurser”.

– Det finns kurser som är mer roliga än användbara för framtiden. Till exempel ger Linnéuniversitetet kursen Harry Potter och hans världar. Det finns också kurser i svampkunskap och ortnamn. Jag är säker på att de har sina värden, men måste de finnas på universiteten? frågar hon retoriskt.

Det finns en vacker man i Sörberge.
Han är lång, ståtlig och en sjuhelvets historieberättare.
Han är händig, uppfinningskrik och positiv.
Han kan få mig att skratta så att jag nästan kissar på mig.
Han kan röra sig i samhällets alla kretras.
Han är en enkel man som kan njuta av de små sakerna i livet.
Han betyder allt för mig och jag behöver honom.

När jag jag satt i Själevads kyrka på midsommaraftons vackra vigsel så kom jag på mig själv att be en stilla bön för honom. Jag hoppas på ett medicinskt mirakel. Jag vet att det går. Det såg jag i december 2009.

För elva år sedan åkte jag med några vänner på Midsommarfest i Huljen. Jag visste att den där snygga killen som jag flörtat med under våren skulle vara där. Det var lite pirrigt.

Festen tog snabbt fart med klädstreck, nakenbad och kubb. Jeppe drack halloncider för första gången på länge...

Framåt småtimmarna hände det nåt..
Stämningen förändrades och jag drog tills honom som en magnet. Det ena ledde till det andra (Jeppe berättar gärna högt och ljudligt om detaljerna) och nu sitter jag här 11 år senare och titulerar mig som fru Olsson med en snygg ring på vänster ringfinger.

Var det värt att vänta 11 år??

Hell yeah!

11 år med FN-tjänst, hopplösa avstånd och olika viljorn.
11 år med äggfisar, jobbiga ex och bråk om disken.
Tårar, skratt och glädje.

 
Jag älskar min prins Johan och nu är han bara min. MIN. MIN

"Mia hade sin röv i Mexico"... tss...Idag har jag gnällt över att min röv har varit bortdomnad på grund av 8 timmars arbete på en pissig köksstol från Mio.

Röv hit och röv dit.

Jag började i alla fall fundera på vart min röv egentligen har varit.
Här kommer min röv´s favoritställen på jorden:

1. Sörberge
2. Skatan
3. New York
4. På dansgolvet på Lemon bar
5. På Lottas soffa i Barkarby