Kan ligga en hel dag i sängen och bara tänka. Ibland på viktiga saker som livet och allt som har hänt och ibland på mindre viktiga saker. Idag har jag funderat på killar och kärlek. Typiskt! Allt sånt där skit liksom. Nej men det är så komiskt ändå.

Mias kärlek är flera hundra mil bort och tillsammans har dom en liten liten bebis som är dom två fast i en mindre förpackning. Hon är dödskär och han har hennes hjärta i hans hand.

Anna är nygift. Hon och Johan är som helan och halvan och det finns ingen av dom jag känner som har en pojkvän som jag tycker om så mycket som honom. Han har humor, han har musiksmaken och han har världens bästa Anna. Tänk vad många drömmer om precis det dom har. En tvåsamhet.

Jag hade ett förhållande, mitt första riktiga förhållande. Allra första gången jag var kär så var det i en hockeykille som var världens allra snällaste. Han var lika gammal som mig och jag ville ligga i hans famn resten av livet. Efter ett år så lessnade man. Och man visste att någon dag skulle den där dagen komma när man verkligen kände att nej fan nu orkar jag inge mer. Men då måste man lista ut om man ska fortsätta kämpa eller bara ge upp. Vi fortsatte kämpa sen gav vi tillslut upp. Det var sorgligt men samtidigt skönt. Han är världens bästa ex och jag kanske aldrig hittar någon som honom igen.
Men jag tänker inte ge upp för det. Det enda jag måste göra är att hitta någon som orkar med min damp, som pallar att jag ser ut som skit på morgonen, som orkar med mitt tjat om hur jobbig dag jag har och som klarar av när jag är översocial, tråkig eller bara riktigt grisig.

Men hur lätt är det att hitta någon som man ens orkar lägga energi på när killar är fullkomligt idiotiska. Jag har träffat killar som ljuger och säger att dom inte träffar flera sen gör dom det. En kille som först inte är ett dugg intresserad sen får man konstiga sms som "jag saknar dig" och "kom hit och mys med mig". Jag har träffat någon som säger att dom vill en sak men vill en helt annan. (finns många sånna) Sen har jag träffat killar som helhjärtat  går ut för att bli kär, öser en med komplimanger och bara inbillar sig att "yes, henne ska jag bli kär i". Killar som vägrar ge upp finns också.

Vart finns dom där killarna som är enkel att prata med, säger precis vad dom vill och inte ljuger om det, är lite sådär mystisk men inte fullt ut. Någon som bara tycker om mig för den jag är och inte den jag kunde ha varit.

Kan ligga en hel dag i sängen och bara tänka. Ibland på viktiga saker som livet och allt som har hänt och ibland på mindre viktiga saker. Idag har jag funderat på killar och kärlek. Typiskt! Allt sånt där skit liksom. Nej men det är så komiskt ändå.

Mias kärlek är flera hundra mil bort och tillsammans har dom en liten liten bebis som är dom två fast i en mindre förpackning. Hon är dödskär och han har hennes hjärta i hans hand.

Anna är nygift. Hon och Johan är som helan och halvan och det finns ingen av dom jag känner som har en pojkvän som jag tycker om så mycket som honom. Han har humor, han har musiksmaken och han har världens bästa Anna. Tänk vad många drömmer om precis det dom har. En tvåsamhet.

Jag hade ett förhållande, mitt första riktiga förhållande. Allra första gången jag var kär så var det i en hockeykille som var världens allra snällaste. Han var lika gammal som mig och jag ville ligga i hans famn resten av livet. Efter ett år så lessnade man. Och man visste att någon dag skulle den där dagen komma när man verkligen kände att nej fan nu orkar jag inge mer. Men då måste man lista ut om man ska fortsätta kämpa eller bara ge upp. Vi fortsatte kämpa sen gav vi tillslut upp. Det var sorgligt men samtidigt skönt. Han är världens bästa ex och jag kanske aldrig hittar någon som honom igen.
Men jag tänker inte ge upp för det. Det enda jag måste göra är att hitta någon som orkar med min damp, som pallar att jag ser ut som skit på morgonen, som orkar med mitt tjat om hur jobbig dag jag har och som klarar av när jag är översocial, tråkig eller bara riktigt grisig.

Men hur lätt är det att hitta någon som man ens orkar lägga energi på när killar är fullkomligt idiotiska. Jag har träffat killar som ljuger och säger att dom inte träffar flera sen gör dom det. En kille som först inte är ett dugg intresserad sen får man konstiga sms som "jag saknar dig" och "kom hit och mys med mig". Jag har träffat någon som säger att dom vill en sak men vill en helt annan. (finns många sånna) Sen har jag träffat killar som helhjärtat  går ut för att bli kär, öser en med komplimanger och bara inbillar sig att "yes, henne ska jag bli kär i". Killar som vägrar ge upp finns också.

Vart finns dom där killarna som är enkel att prata med, säger precis vad dom vill och inte ljuger om det, är lite sådär mystisk men inte fullt ut. Någon som bara tycker om mig för den jag är och inte den jag kunde ha varit.